Jag vet nu.

Varför den där katten är så rolig. För idag är jag pigg. Och jag skrattar fortfarande lika mycket när jag ser den.

Jag var hos en vän, initialt för att borra men sedan för att surra. Och vi pratade om olika saker som vi finner underhållande och varför. För hon tyckte inte att katten var speciellt rolig. Men det tyckte ju jag. Så vi gjorde som sig bör, en hobbyanalys.

I analysen framkom att jag faktiskt förstår den där katten (även om allt är fejk). För jag är också sådan, en sån som även när den blivit påkommen med byxorna nere (ej bokstavligt talat) faktiskt försöker att komma undan. I alla lägen. Att jag även är en usel lögnare i grund och botten, hjälper ju också mig att se humorn i detta lilla klipp.

Så till er komiker där ute har jag en idé, som jag själv uppskattar i alla fall.

Jag tycker att man kan använda det här på de mest humoristiska av sätt. Det vore kul att göra en liknande scen där en överklasslyngel står i fönstret, klädd i de dyraste av kläder och med håret precis så kammat som sig bör för att passa in i vår scen. Slyngeln får gärna vara från Saltsjöbaden då det finns så fin natur, så blått vatten och strålande grönska, där. När han tittar ut genom sitt fönster ser han så där lite lagom hård och avtrubbad ut och så sjunger han på
Labyrints - Kärleken http://www.youtube.com/watch?v=N8kegeN_bCs 
eller varför inte
Näääks - Maskrosbarn  http://www.youtube.com/watch?v=5JA2aTM4O74

Och precis när han sjunger snubben som tidigt lärde sig att beckna flum... kommer pappa direktör (aka skattesmitare) in i pojkrummet fyllt av pokaler från seglartävlingar och vaskningsturnéer. Och då får han helt enkelt bara fortsätta med... den här...
http://www.youtube.com/watch?v=AYtHzzneboA&feature=related 
eller någon annan låt som är helt utan budskap och tanke.
Varför inte den här gamla dängan? http://www.youtube.com/watch?v=M1C7Hf0gEkU&ob=av2n

Succé!


Kan det vara så här?


Jag älskar Eddie Izzard.

Det är skönt att skratta. Det är en fin sak att dela ett hysteriskt skrattanfall med någon, live eller online. Men det är fint att skratta själv också. Det är som en mental orgasm.

Och jag är glad att jag inte har narkolepsi som utlöses av skrattanfall. För det har jag hört att folk har, vilket gör att de måste sätta sig till rätta, alternativt lägga sig ner när de känner på sig att ett skratt håller på att bubbla upp i kroppen.

Som lärare i historia tycker jag extra mycket om den här lilla scenen med Eddie. Har du narkolepsi, vaddera dig i kuddar nu! Om du har bra humor förstås.

http://www.youtube.com/watch?v=siBX0i1EIWk 

Malin ring!

Idag fick jag ett SMS från en elev som var ute i skogen:

Malin ring!
Vi är åt helvete.

Jag borde blivit oroad och funderat på lösningar hur de skulle ta sig i mål. Men jag bara skrattade, hysteriskt. Ett sånt sms passar precis ihop med min humor. För jag har ju livlig fantasi. Och lätt för att få bilder och fortsätta brodera ut en historia som till slut inte har ens en promilles sanning i sig.

Själv började jag fundera på var H står på kompassen. Norr, söder, öst, väst och helvete.

Sen såg jag eleven O. framför mig, med bakvänd keps, en cigarett i handen, svettandes och skakig. Redo att ringa Taxi Stockholm för lift. Sånt är också roligt, tycker jag. Självklart inte om det skulle hända. Men rolig som fantasi.

Jag terapiade O. ett tag i telefonen, skärpte till mig och försökte uppmuntra eleven med vän att inte bryta banan. Det gjorde de i alla fall men de fixade sexans kontroll på vägen.

Och allt slutade gott. Varje elev hittade till mål.

Just det. En elev frågade mig idag om var röklinjen går någonstans i skogen. Jag tolkar det som att mitt buskap gått fram. Flitigt tjat och skratt går hem i stugorna.


RSS 2.0