buddhymyfriend

Detta är som allt annat subjektivt. Ingenting har någon vetenskaplig grund som backar upp de påståenden och frågeställningar som kommer att tas upp. Det handlar bara om livet, om hörsägen och om att leva och lyssna här och nu.

Dagens fråga handlar om män och deras förhållande till sina förhållanden:

Bakgrund:
Egen erfarenhet och mina vänners ord beskriver flertalet gånger liknande händelser. Detta kan vi samtala kring och återkomma när nya erfarenheter lagts till eller att påståenden fått omvärderas. En del kanske skulle kalla det ett ältande av känslomässigt dravel. Själv ser jag det som att vi snart närmar oss en doktorandnivå när det gäller forskningen kring sociala relationer ur ett genusperspektiv.

Frågeställning:
Är män fegare än kvinnor när det gäller att vara ensamma? Gör den grabbiga gängmentaliteten i de yngre åren samt som unga vuxna, att grabbar endast kan leva i förhållanden? Är det så att män inte tar initiativ till en separation om det inte finns en annan kvinna redo att kliva in efter den förra?

Diskussion:
Erfarenheten som tidigare beskrivits säger att jag känner flera män, som haft flertalet seriösa förhållanden (seriöst betyder här att man är överens om tvåsamhet, man lever tillsammans och delar på hyran). Men som under detta förhållande "råkat" träffa en ny kvinna. Och då funderar jag på dessa två scenarion:
a) om man "råkar" träffa en ny kvinna, sätter det inte igång en inre diskussion hos män att det kan betyda att man inte är helt nöjd med det förhållande man lever i för stunden?
b) jobbar man hårt på den nya kvinnan, tills dess att man är överens om att upptagen man och ny kvinna är ett nytt Vi, och först då separerar från kvinna nummer ett?

Bearbetar män aldrig sina relationer, i och med att de är i stadiga relationer som till och med överlappar varandra? Och betyder det i så fall, att de aldrig kan lära sig något om sig själva? Och den som slår hårdast i magen; stannar män kvar hos sin första kvinna om de inte får ett löfte av den nya kvinnan att det ska vara all in, från början?

Slutsats:
?



Många män är som ett pussel,
där det fattas en bit av himlen, blå.
Man vet att det inte är någon idé att lägga,
men man vill mot oddsen gå.